Hitta nya vänner på nätet! Läs och svara eller + skapa en egen vänförfrågan eller diskussion.

Vill du dela ensamheten med oss? (Umeå)

karinlarson +1
Nu, hösten 2015, inleder Ögonblicksteatern i Umeå arbetet med den kommande pjäsen SÄLLSKAPET.
En pjäs om ensamhet och längtan efter gemenskap.
Vi vill gärna ta del av dina tankar om, eller erfarenheter av ensamhet.
Kanske kan just din historia bli en del av vår pjäs.
Skriv, mejla eller ring vår röstbrevlåda! Ingen tanke är för liten och ingen berättelse är för stor.
Du kan självklart välja att vara anonym.
Vänliga hälsningar!
Ögonblicksteatern, Västra Strandgatan 7B, 90326 Umeå
sallskapet@ogonblicksteatern.se
070-267 77 42
karinlarson
Till @nell
Hej Nell! Tack för din berättelse! Varma hälsningar!
ps. Om du vill mejla direkt till oss på teatern så gör det
Kram,
Karin
nell
Jag är en 35 årig singel tjej som bor själv i min lilla lgh. 4 av 5 av mina närmsta vänner har barn, så dom har inte lika mycket tid att träffa mej och det förstår jag. Men jag känner mej väldigt ensam inte för att dom har "kommit" längre i livet enligt samhällets syn på livet, utan för att jag känner att jag inte tillhör en kompisgrupp längre, jag är dessutom adopterad och känner mej utanför pga det för att jag är inte vit. Jag är svensk men ser inte ut som en svensk jag ser utländsk ut men känner mej svensk. Jag känner ingen tillhörighet till någon, vem är jag?? Är jag mestadels formad efter miljön eller efter mina gener. En blandning antar jag, men jag vill veta vart jag hör hemma så kanske jag inte skulle känna mej så ensam. Jag pluggar och jobbar lite extra, jag sitter hemma och läser och ibland träffar jag eller pratar inte med en enda människa på hela dagen. jag inbillar och försöker övertala mej själv att jag gillar att vara singel och ensam. Men jag vet att jag lurar mej själv, men jag måste lura mej själv så jag orkar med livet och vardagen. Det är svårt att hitta nya vänner och jag har ingen bra kontakt med min familj heller träffar dom väldigt sällan för dom förstår inte mej. Jag ljuger ibland för vänner att jag har gjort saker på min fritid för att det ska låta bra och att dom inte ska förstå att jag känner mej och är väldigt ensam. Vill inte att dom ska tycka synd om mej. Dom skulle ändå bara säga: men prova nya aktiviteter, träna, hälsa på någon. Men det är svårt för jag känner mej utanför när vänner, bekanta, släkt och arbetskollegor berättar massa saker dom har gjort eller ska göra under en helg tex, och jag kan inte och vågar inte säga att jag ska vara hemma själv hela helgen och tröstäta mat och godis. Maten har blivit mina nya vänner. Jag tröstäter för jag är ensam men ändå kan jag inte sluta med det och göra något annat vettigt. Jag försöker att inte tänka på att jag har blivit ensam för då får jag ångest. Men ibland kommer tårarna och då blir ju det ett omedvetet erkännade att jag är ensam.

Varför vill du flagga inlägget?


Du är välkommen att flagga allt som inte passar in, även en tioåring ska kunna läsa det som skrivs.